Hur kan jag fortsätta le när världens står i brand?

Helt ärligt – jag vet inte.

Jag är så sjukt förvirrad just nu. Samtidigt som jag försöker leva på ”som vanligt”, går tankarna åt alla håll – samtidigt.

Det jag tänker på just nu är alla modiga människor. Så galet mycket mod vi får se i världen just nu.

Iranska kvinnor (och män!) som skriker, protesterar och klipper av sig håret – mitt i det farligaste de kan befinna sig – på gatan.

Samtidigt som min kropp skriker av okunskapen att hjälpa, får jag gåshud av modet. Skulle jag våga göra likadant? Jag hoppas det.

Jag blir stärkt av de människor som uttalar sig politiskt i Sverige just nu, som vågar ifrågasätta trots att deras rykte eller kändisskap sätts på prov.

Jag blir varm i kroppen när jag hör barn säga åt barn hur rättvisa ter sig. Det finns hopp.

Det är ett mörker just nu, det är svårt att navigera, förhålla sig och visst kan det kännas konstigt att klä upp sig och visa roliga outfits på instagram?

Men det har alltid varit min tillflykt. Det var därför jag startade det här kontot. Min verklighetsflykt är denna.

Samtidigt vill jag uppmuntra till engagemang, både på sociala medier men kanske framför allt i fikarummet, i grannskapet, i familjen.

Låt oss ta hand om varandra 🫶🏼 Och jag gör det i glada outfits, låt så vara 💞