Jag lyckades bromsa!
I veckan kände jag de första signalerna. Hopplösheten. En kaninpuls som inte gick att djupandas bort. Gråten. Vad ska jag plocka bort? Hur ska jag hinna?
Det har inte hänt många gånger sedan min utmattning, men nu hände det. Och då åkte listan åkte fram. Den här skrev jag i början av min återhämtning. Som en påminnelse om vad jag måste, alltså verkligen måste, prioritera när livet blir för stort för livet.
- Min hälsa
- Mina närståendes välmående
- Mitt lönearbete
- Skapandet
- Allt det andra
Jag avbokade, larmade och plockade bort. Igår tränade jag för första gången på flera månader. I natt ska jag sova gott. Och snart, när livet återigen passar i livet, kommer jag att kunna kasta om i mina prioriteringar. Vara lite mer kul och vårdslös. Skapa lite mer, sova lite mindre. Laga halvfabrikat för att hinna med något roligt uppdrag. Och nästa gång när livet blir för stort, blir det liite lite mindre för stort. Jag tror inte på balans, jag tror på trial and error. Och på listan.
Ta hand om er!
Lämna ett svar